minus83kg

Alla inlägg den 25 augusti 2009

Av Ana Fryksmo - 25 augusti 2009 21:39

Har varit på intensiv gympa 90min och det var helt skumt men roligt,naturligtvist är det inte riktigt min grej men man vänjer sig

vid det mesta. Efter att jag gjort bort mig i 90 minuter så sprang jag 5 sköna km ;)

Av Ana Fryksmo - 25 augusti 2009 16:28

På min bröllopsdag 2002 så vägde jag som mest, min våg pekade över 150 kg eller ja den gick inte längre än till 150 kg så var jag ändå världens lyckligate individ eftersom mitt livs största kärlek och jag gifte oss.

Det är klart att jag funderade mycket omkring vårat förhållande och undrade vad han såg i mig men Andreas är en väldigt snäll och ärlig person så det var ändå väldigt lätt att lita på honom. Han fick mig att känna mig speciell även om jag själv ganska snart började bli ganska kritisk mot mig själv för att inte snacka om att jag började bli smått paranoid, jag trodde att alla glodde på mig och pratade om mig vilket i och för sig stämde ofta men det är jo långt ifrån alla som glodde. Jag var en väldig storväxt tjej och fick ofta höra  att det var så konstigt att jag var så rörlig och glad.


Mina arbetskamrater tyckte att det var jätte underligt att jag inte var lat och grinig men trots att jag jämt fick påpekat för mig att jag var stor så visade jag aldrig att jag blev sårad. Men hemma så grät jag oftare och oftare pga kraftiga smärtor i hela kroppen speciellt korsryggen.


En dag när jag hade lungninflamation som vanlig så sa min läkare till mig att ja var tvungen att ta tag  i min vikt att jag var alldelles för ung för att dö av en hjärtinfarkt eller bli sängliggande vilket skulle hända om jag inte gjorde något åt det snarast. Jag lyssnade väl inte så noga och tyckte mest att hon var helt dum i huvudet men hon remiterade mig ändå till överviktsenheten.

Jag berättade för Andreas hur pantad min läkare var och så sa jag att det finns ingen som klarar av att går ner så mycket i vikt o att det var helt uteslutet och helt omöjligt .

Han berättade om viktväktarna om att hans pappa och bror gick där och de gick ner sakta men säkert men jag bara skrattade och avfärdade förslaget om viktväktarna fortare än kvickt.

Jag var jo 23 år och chilenska som desutom var fet inte lite överviktig som de gamla tanterna som gick på viktväktarna men till slut så insåg jag hur fördomsfull jag var och hur löjlig jag lät. Jag hittade bara på en massa undanflykter för att slippa ta tag i problemet.

Jag vägrade gå dit men bestämde mig för att smygräkna points men Andy fick absolut inte berätta det för någon.

Överviktsenheten gav mig ingenting i början mer än att de lovade en massa som de inte höll så när jag hade gått ner ca 10kg och vågen pekade på 147 så skrev jag in mig på viktväktarna men behöll ändå kontakten på överviktsenheten.

Jag hade skit kul på mötena och träffade jätte mycket spännande människor ock så gick jag ner i vikt men jag tänkte aldrig på att jag kunde gå ner under 100kg, då skulle jag vara smal tyckte jag.

Min hemlis om viktväktarna sprack när jag vägde under 100 alla började reagera på att jag hade gått ner i vikt så jag berättede det utan att skämmas.

När jag väl nått min målvikt så var jag nog den ända i min närhet som inte fattade det och blev ganska så stött när jag fick höra det och jag bor i malmö,växt upp i lomma där alla känner alla så jag fick höra det en hel del

Ialla fall så frågade min konsulent om jag kunde fylla i min vikt berättelse och lämna in så andra kunde bli inspirerade vilket jag gjorde men så anmälde hon mig till årets viktväktar tävlingen,den lilla fulingen. ;)


Min telefon började ringa som tusan och det var en massa reportrar som ville skriva om mig men jag ville absolut inte ganska snart så gav jag med mig och blev intervjuad och omskriven.


Jag kom med i tävlingen och gick vidare till stockholm men vann inte vilket inte gjorde så mycket eftersom jag hade skit kul.

Någon vecka senare blev jag kontaktad av tv programet ID som jag  senare var med i, det var jättekul men det blev oxå lite för mycket för mig.


Shiit, jag var normalviktig men fan jag började bli deprimerad och började få dåligt självförtroende.

Jag såg fruktansvärd ut naken och jag mådde skit dåligt.

Jag hade remis till kirurgen men väntan var oändligt lång och jag blev bara sämre psykiskt. Ingenting blev riktigt som jag hade tänkt mig.




Presentation

Fråga mig

3 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3 4 5 6 7 8 9
10
11 12 13 14 15 16
17 18 19 20 21 22 23
24 25 26 27 28 29 30
31
<<< Augusti 2009 >>>

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Hälsa


Skapa flashcards