Jag har var lite on and of tränat skiten ur gymmet så att jag kommer tillbaks i min vanliga form eller i ännu bättre form men jag som jag har tjatat om och om igen så verkar det vara lättare sagt än gjort,det betyder inte att det inte går bra utan att det var så jävla lätt att tappa styrka och så hårt att återfå den men jag är tjurskallig som få,så det kommer att funka men jag tar inte motgångar så bra. Jag vägrar misslyckas så det är bara att kämpa hårdare än någonsin.

Jag antar att jag har haft ett hårt liv och när jag är på gymmet och pumpar hårt eller när jag är ute på löpspåret kanske mest  i ringen så bearbetar mitt förflutna och  lär mig att se livet ur ett helt annat perspektiv,det hjälper mig att släppa all hat och osäkerhet, får mig att vilja vara mig själv och inte bara försöka passa in och vara det andra vill att jag ska vara. Jag tränar för min skull och ingen annans och det är bara där jag känner min egen press och mina egna demoner skickas tillbaks till helvetet.

Det är lite intresant att det som från början bara handlade om vikt kom att handla om ett sätt att leva på en livstil och ren kärlek .trotts att jag gnäller om hur svårt det är att bli stark, snabb och fit så spelar det igentligen ingen roll för att träning får mig att känna mig levandes och ångest fri

kärlek och respect